Idag händer det. Nog.

Jag har en ledig fredag och jag har bestämt mig för att nu jävlar måste jag uppsöka en frisör. Helst en billig typ. Jag begriper inte att man ska behöva slösa dryga trehundra på sitt jävla hår. Men jag börjar bli beredd att lägga högre summor än hundrafemtio för att förskonas från denna anskrämliga bajsfrilla. Jag har inte känt mig snygg på veckor, har ingen lust att klä på mig för jag är ful i allt för jag är ful i håret.

För det mesta brukar jag ha ett hum om hur jag vill ändra frissan när det beger sig. Men nu har jag inte en blek aning, jag vet bara att detta måste bort snarast, innan jag slår sönder en spegel.

Det känns så ytligt att blogga om sånt här. Gah, mitt hår och mina kläder. Som om allt vore yta i den här världen, och det är det ju inte *IRONI*.

Om jag flyttade ut i skogen med någon fantastisk själsfrände, coh bodde där ute i vildmarken, då skulle allt detta vara så fjärran och betydelselöst. Då kunde håret få växa bäst det ville, alla deodoranter och flashiga kläder kunde flyga och fara, de skulle snart falla i glömska. Det som var viktigt skulle istället vara allt som är äkta, att klappa på en mossig sten, att vila i gräset en solig stund, att söka skydd för regnet i vår egenhändigt byggda koja, att söka efter mat och göra upp en eld...

Jag skulle som mest se min spegelbild någon gång då jag tvättade mig i något vattendrag, och då skulle jag inte se en ful eller snygg person, inte en cool eller töntig, rolig eller tråkig person, utan en varelse med ett hjärta och en själ.  Fri från allt ytligt och meningslöst, en människa i jakt på ett mera levande liv.

Men nu lever jag inte som en fri och vild varelse, utan en civiliserad själ i ett vittrande samhälle. Ett samhälle där det du visar upp för andra betyder allt. Vart du än går kommer människor att se och bedöma, anta och gissa.

En värld där detaljerna i din "personliga stil" skall säga så mycket mer än någonsin ett svar på frågan "hur mår du?"

Och därför är jag också ytlig. Hyser full respekt för andras tankar och åsikter om det visuella. 

Och därför vill jag gå och klippa mig idag. För att jag känner mig ful. För att fulheten lätt kan åtgärdas med alla våra tusentals hjälpmedel mot denna fruktade farsot. En påhittad sjukdom som alltid kan botas, om inte med det ena så med det andra, in i evigheten amen.

Jag tänker inte nämna alla andra problem som vi står svarslösa inför; som övermänniskor på ett specifikt område, och oförstående apstadievarelser på alla andra.

Whatevvva. När jag har kletat in mina tänder med ett laboratorieframtaget geleaktigt medel med onaturligt stark smak och doft med hjälp av en ståförsedd plastpinne, så tänker jag bege mig in till stan och uppsöka någon som tar emot små sifferförsedda tyglappar för att forma till mitt huvudhår och sedan smeta in även detta med halvt giftiga medel så att jag kan å ut och visa upp en snygg fasad inför alla ointresserade civiliserade rakade apor på stan.

Jag lyssnar på detta idag: http://www.youtube.com/watch?v=3ifG_zQ1SqE