Det är inte meningen att jag ska gå till BUP. Idag ringde jag, på telefontid, två gånger, och möttes av en massa pip och surr som när man skulle logga in på internet för länge länge sen när det inte fanns bredband.

Jag får väl försöka reda ut mina problem själv då.

Tankens kraft skall inte underskattas!

För det första skulle jag kunna sluta tänka på mig själv som ett freak. Jag skulle kunna vakna varje morgon och tänka att jag är normal.

För det andra skulle jag kunna tänka på att gå rak i ryggen och inte bita mig i läppen hela tiden. Att aldrig vara nervös när jag är ute bland folk. 

För det tredje skulle jag kunna slå sönder alla speglar och aldrig rikta blicken nedåt. Aldrig tänka alls på hur jag ser ut.

Vad mer?

Jag skulle kunna skriva mycket mer på min bok, så att jag dels får ut mina... frustrationer? Och dels få mindre tid åt mitt ego, mindre tid att tänka på ensamhet, utanförskap och en massa annat trams som jag hittat på själv som inte alls finns i mitt liv egentligen.

Sen skulle jag verkligen behöva göra något åt min tendens att skämmas över allt jag är och gör. Skärpning!

Fem minuters pepptalk i spegeln varje morgon kanske skulle få mig på andra tankar.

Annars har jag en effektiv och bra idé på lösning på alla mina problem. Någon av kökskvinarna skulle nog kunna fungera. Nej, inte som du tror nu, det är något mycket bättre.

Om man skär ett ganska litet jack uppe i pannan, kanske man kan nå in till hjärnsystemet, och vet man bara hur man gör kan man säkert skära av en del nervtrådar och skit, så behöver man aldrig mer plågas av tunga tankar och besvärligt beteende.

Skämtåsido. Lobotomering används inte längre, det är sjuk och extremt tragisk och dålig metod att bota psykpatienter från ångest. 

Problemet är att jag är lite trött på att aldrig ta mig själv på allvar. 

Jag vill höra att det jag känner och tänker inte kan viftas bort om man bara vill. Att det är på riktigt. Att jag är på riktigt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...