Mmmmm, jag drömde om mat... Och inte vilken mat som helst, utan god, god mumsig mat, en gryta med tomat och vita bönor och aubergine.

Det var för övrigt en väldigt absurd dröm. Eller, inte så att det hände en massa sjuka saker, bara det att den var så jävla otippad.

Jag drömde att jag och Sandra (hon som vi fick hyra förra lägenheten av) var på ett sjukhus för ungdomar som är allvarligt sjuka och kanske ska dö. Vi befann oss i något slags badhus (jag vet inte vad det är med mig och drömmar om badhus) och vi var där för att underhålla dem några timmar. Antar att det var ett sånt där specialbad med varmt vatten, många rum var det och en jävla massa folk.

Men hur fan kommer man på att man ska drömma en sån sak? Jag blir nästan lite nojjig, vilken högre makt har stoppat in ett sjukhus för döende ungdomar i min nattsömn?

Det kändes hur som helst ganska bisarrt att försöka underhålla (jag tror att vi skulle agera lite standup-komiker för de som ville stanna och lyssna) dessa unga människor i livets slutskede, vad fan skämtar man om då liksom?

Hur mycket kan de känna igen sig i livet utanför, i det som är normalt?

Hur ska man ställa sig till dessa människor, hur ser man någon i ögonen och ler, när man vet att den personen kommer att sluta sina dagar i detta hus medan man själv kan gå därifrån och ha hela livet framför sig?

Vi stod ett tag vid ett bord, sen gick vi runt lite på varsitt håll. Pratade kanske lite med en och annan sjukling och ibland deras föräldrar som också var där.  

Till slut skulle vi sluta för dagen, och en ung tjej i personalen gav oss sitt omdöme; hon tyckte att vi gjort en fantastisk insats (det brukar väl vara så på sådana ställen, kom dit och snacka lite skit med en bråkdel av patienterna och personalen kommer att kyssa dina fötter som tack), och jag skämdes lite. 

Sandra avslöjade att hon smitit iväg och haft sex med en snygg kille i personalen (haha, förlåt mig, Sandra! Jag styr inte över mina drömmar), jag blev lite snopen men tänkte att det är ju ett fritt land.

Själv hade jag inte haft samvete att spana efter snyggingar i personalen, jag hade fullt upp med att må illa över att jag var frisk och kry mitt ibland alla dessa inlåsta, unga människor med klena, frånstötande kroppar och inga framtidsutsikter. Hur ofta fick de knulla på en skala?

Det är iallafall nu, efter avslutat arbetspass, som maten kommer in i bilden. Vi hittade en liten restaurang-ö ute i nån slags lobby eller korridor inte så långt ifrån badavdelningen, och lockades av de snygga rätterna som låg uppradade. Jag spanade in en äppelpaj och frågade Sandra om vi skulle dela. Hon missuppfattade dock och beställde in den där mjuka, härliga tomatgrytan som jag nämnde allra först i detta inlägg. 

Det var alltså, som jag nämnde, en restaurang-ö, en liten plätt mitt ute i gången och vi satt på barstolar runt den och åt.

Där slutar min dröm, med ett gott mål mat som jag tänker förverkliga någon kväll inom en snar framtid. (Man fick bröd till)

Nu ska jag käka frukost, jag ville bara så gärna skriva ner allt detta innan det suddas ut. Kanske kan jag fördjupa mig i en drömanalys senare, det ska bli ypperligt intressant. Vad i helvete fick mig att drömma något så avlägset och oväntat? Vem är det som har ett finger med i spelet? Och hur går jag vidare i mitt liv efter denna omtumlande upplevelse?

Kanske ville någon att jag skulle få perspektiv på livet. Upp med hakan, du är iallafall inte en dödssjuk stackars krake som får spendera din ungdomstid innanför ett sjukhus vita väggar.

 

sandra - fd hyresvärd/lössläppt stand up-komiker

6 augusti 2008 10:37

Hahaha! Vad kul att få en roll i din dröm Hilda! och vilken roll sedan. :) det är altså så ditt undermedvetna ser mig. haha.
Jag ska nog också testa det där receptet - det måste ju vara gott.

 

jag

7 augusti 2008 00:26

ja, denna dröm är minst sagt förbryllande. att det var du berodde nog dock bara på att vi haft kontakt de senaste dagarna :) fast kanske har jag en annan bild av dig än jag är medveten om?
man vet inte vad det undermedvetna sysslar med alltid. men jag ska inte säga nåt till tommy om det där du gjorde, lovar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...