För att följa upp föregående inlägg känner jag mig tvungen att erkänna att jag är orolig för min egen del. Det är som att alla gamla fixeringar börjat blekna och jag bryr mig inte nämnvärt om vad man kan tänkas tänka om mig. Ja, jag tycker också att det låter som något som skulle kunna vara bra - men det är det inte! Hallå, vi snackar om ett viktigt personlighetsdrag, något som jag ser som en väldigt stor del av mig, och så har det varit länge, tills nu! Så jag hoppas att detta tillstånd av förnöjsamhet inte varar länge. Jag vill ha tillbaka mina ambitioner att se ut som en hybrid.

Kanske är det bara värmen. Värme skapar error i min cyborghjärna. Är det för övrigt någon som kan säga emot? Jag hade ont i huvudet hela dagen igår, och jag har ALDRIG ont i huvudet annars. Jag misstänker att värmen får all vätska i kroppen att sugas upp mot hjärnan (som ju är kroppens högst prioriterade del) - vilket dels leder till att kroppen i övrigt blir helt lam och slö och orkeslös, och dels gör att hjärnan överfylls av vätska; som dessutom är upphettad - överhettning i hjärnan; en svällande, blötlagd massa av korvar och nervtrådar i en enda röra, vilket gör att något sådant som att räkna ut 1 + 3 blir en kraftansträngning.

Sätter ni emot?

Min nya mobiltelefon är för övrigt blå och jag kämpar med att lägga in alla gamla telefonnummer; det är tjatigt. Snart flyttar jag. Less than a week. Jag fattar ingenting, som vanligt. Det är något jag bekymrat mig över på sistone. Tänk om det där med att jag aldrig riktigt klarar av att ta in stora händelser (minns flera exempel av stora förändringar eller stressiga situationer, som liksom försvunnit i en dimma och inte riktigt känts verkliga) är helt genomgående i hela mitt liv. Tänk om personer jag bryr mig om dör och jag aldrig kan bearbeta sorgen för att min hjärna bara totalvägrar låta mig inse faktum. 

Enough ältat idag. Jag har en tvätt och ett stökigt kök att ta itu med. Idag har jag energi, till skillnad från igår; Patrik var snabb och smart nog att börja vädra och sätta fläkten på max innan det var försent. Bra, Patrik! Han är allt smart.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...