Nu har jag officiellt... Jaja. Jag skall inte. Ett förslag var att jag inte måste säga det till alla om jag är rädd att inte kunna förklara mig.

Nåja, nu vill jag bara verka mystisk.

Som alltid efter att ha träffat psykologen känns det rätt. Jag pallar inte att tänka på det mer sen, nu är det ju för fan spikat och whatevva.

I höst, dvs om sex dagar (jag har inte fattat än att jag flyttar nu) kommer jag att blogga mycket mindre. Det är antagligen bra, om man utgår ifrån att mina tankar ofta utgör ett problem samt att jag skulle behöva lätta upp min tillvaro lite. Det synsättet kan jag absolut förstå. Det blir någonting nu, det blir en förändring, stora förändringar. Jag skall till Skåne. Det kommer att vara mycket människor, i min ålder. Just nu är min inställning att de säkert är skitfjantiga allihop. Det får väl duga; jag kommer att tänka om. Och det är bättre än att vara rädd för att alla andra i klassen är en enda klump med savantgenier (utom jag då). 

För någon vecka sen beklagade jag mig lite, eller frågade mamma med en knivsudd självömkan om hon trodde att det skulle vara många i den nya klassen som  gjort saker, synts, publicerat sig. Svaret blev dels att nej, det trodde hon inte så värst, men å andra sidan att jag har ju gjort det, publicerat mig. Jag har ju det. Oh, att jag står med ena benet här och andra där, försöker verka ömklig och miserabel samtidigt som jag ju har tur och lycka i mängder. Så typiskt mig.

Skall jag bli någon annan? Min gud, skall jag det, nu? Jag antar att jag kan glida på skalan, låta mitt arbete bli mindre men inte förinta det helt. Skalan. Man glömmer skalan. Alla tänker antingen eller, det är ett handikappande synsätt som skapar missförstånd och problem. 

Det här inlägget är fullt av skitsnack utan röd tråd och jag orkar inte skriva på det mer. Häpp!

 

nina

11 augusti 2009 17:11

hej dean!!
jag vill bara säga att jag följer din blogg sen slutet av vårterminen då jag googlade textraden "det som är botten i dig är också botten i andra" och fann dina rader om allt möjligt den vägen. sedan dess har din blogg blivit en av de två bloggar jag följer dagligen. jag har tänkt skriva ngt till dig länge nu, men det bar inte blivit av förrns nu, f'låt!! förutom att du känns som en själsfrände så skriver du så grymt roligt, oväntat, ärligt och spiken på huvudet. du har kommit en bli en riktig guldkant i mitt så kallade liv, och jag fick nästan lite panik av att läsa att du ska skriva mindre i framtiden. men om detta grundar sig på att du gör annat som du vill och behöver mer så tycker jag förstås att det är jättejättebra. tack för en underbar blogg iaf!! nina

 

dean

12 augusti 2009 09:48

oj, hej, tack så mycket. sådant är ju väldigt roligt att höra. jag brukar väl tänka mig att väldigt få läser min blogg, och ännu färre läser den med nöje. min mamma orkade inte läsa mer än några inlägg, sen tyckte hon att det var så sorgligt att höra att jag mår så dåligt, att jag tänker så mycket och aldrig kan slappna av. så jag tänker på min blogg ibland som en liten skamfläck. det är flera tabun som jag råkar trampa i känns det, dels att jag uppenbarligen sitter för mycket vid internet, dels att jag är öppet självfixerad, samt att jag råkar skriva ut när jag mår dåligt och inte döljer det för världen. bloggandet har väl fortfarande ingen hög status. men jag kan inte hjälpa att jag tycker det är roligt och skönt att få skriva fritt om allt!
tack själv för en underbar kommentar :) det gör inget att du inte har skrivit nåt förut. jag blir förstås nyfiken på vem du är. fortsätt gärna läsa... eh. jag vet inte säkert om jag kommer skriva mindre, men med tanke på att jag skall gå en skrivarkurs i höst kanske jag blir lite mätt på att skriva, och inte har tid heller för den delen. men jag lägger inte ner helt. byter adress kanske jag gör däremot. men det kommer jag ju berätta först.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...