Det handlar om att ge upp. Sin stolthet. Sin ensamma stolthet.

Det handlar om att låta det sociala slipa bort ens inre taggighet, kan det ske mjukt, kan det ske milt och utan att slipa för mycket? Som en glasbit i havet, de blir vackra men matta till färgen. 

Det handlar om det. Rädslan att förlora sig. Man har något, man vill rädda det man har, få det att växa upp från ful ankunge till vacker svan. Man vill visa dem att det man hade dög något till, att det var något vackert också. 

Det handlar om att ge upp litegrann, men inte allt. Lite av sin stolthet. Bara en liten smula av det begär de, att man lämnar ifrån sig. Man väljer själv hur mycket. Tror jag.

Det handlar om att svälja rädslan och se vad som händer. Med en. Kanske.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...