Direktlänk till inlägg 9 februari 2009
Jag drömde att jag var kreativ, lidande och gråtande men tillslut kreativ, jag skrev på min bok om tomheten men när jag vaknade var det förstås tomt i skallen. Tillbaks på ruta ett, som Patrik Isaksson hade sagt.
Jag kan inte ljuga för mig själv och så som jag uppfattar världen är min sanning. Man får ta vara på de lyckliga stunderna.
Och nu vill jag så gärna höra Barbro sjunga:
Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se. Framtiden fin...
Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...
"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...
Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 |
|||
9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 | 21 |
22 |
|||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | ||||
|