Jag fick lite ångest med finnsalvan nyss, vill jag verkligen utrota mina finnar? Det enda som är lite grovt på min kropp. Men nu är det ju redan påbörjat och liksom mitt inne i processen, ingen vits att sluta nu.

Jag har prov om en halvtimme och känner mig fruktansvärt obekväm, om det beror på provet vet jag inte.  Jag hoppas det.

Elena kommer hem idag, jag vet inte om vi ska jobba.

Dagarna går och jag blir inte mycket gladare till mods, men jag kanske ska ge mig själv lite mer tid. Tålamod. Snart rycker jag upp mig.

Det skulle kunna bero på näringsbrist, eller för lite motion, eller  vädret, men jag tror det är psyket som spökar. Tröttheten har gått över även om värmen gör mig seg och trött. Men att gå här hemma ensam är inte nyttigt heller. Behöver komma ut och glömma mig själ. Jävla jag.

Jag duger, jag är bra. Orkar inte spendera tid med mig själv, det är bara en massa spillror ändå, det tar en evighet att bygga ihop det där och jag har inte ork och tålamod.  Man blir trött bara av att se det.

Nu måste jag gå till provet. Herregud. Det kommer att gå bra och gör det inte det så är det inte hela världen. Såja. 

Hej då. 

Jag är beredd att hålla med stressPatrik om att dagarna är för korta. Brukar tycka illa om när han säger så men det stämmer, när man har en hel ledig dag så är det ändå inte tillräcklig tid till allt som borde göras. 

Ändå kommer jag inte på vad det var jag behövde göra idag, kanske var det bara plugget som kändes så mycket.

Ringa några samtal, om hinnes besöka ABF, plugga inför provet imorgon såklart. Vad mer? Gå ut, skriva kanske.

Inte mer?

Jag drömde inatt att jag ville skriva en låt om en prostituerad kille, såg allt framför mig; lokalen där han bodde med sina arbetskamrater, deras "chef", snuten som jagade bort kunderna. Hans kompis sa att man är inte fast i skiten så länge man inte sitter där, och han pekade på fängelset.

Så drömde jag. Sen vaknade jag vid tio med en svettig tältig känsla, måste börja dra för gardinerna i sovummet om jag inte vill bli grillad.

Jag cyklade från Haverdal igår, det gick som en dans, tog 45 minuter in till stan. Blev lite besviken idag när jag tittade på kartan och såg att det inte var en särskilt lång bit jag cyklat jämfört med om jag kommit ända från Stensjö.

Igår kände jag mig som en hjälte iallafall, jag skulle kunna cykla vart som helst. Cykla överallt. Få värsta musklerna och alltid vara glad och pigg. Det kan lika gärna vara brist på motion som gör mig hängig i dessa varma dagar, som brist på näring.

Som grädde på moset var vi uppe på galgberget, jag, Patrik och Elina, och satte upp fågelholkar. Jag vet att det är lite sent ute nu men de hänger väl kvar tills nästa vår.

Jag agerade Tarzan och slingrade mig upp i träden med holken i högsta hugg. Två träd var jag uppe i, det ena fastnade jag i med foten och höll aldrig på att komma loss. Men fint blev det iallafall.

Nästa vecka ska vi kanske vara i Stensjö med fältbiologerna. Inget är bestämt ännu.

Patrik skall skaffa en egen dator. Den här som jag sitter vid nu har varken kapacitet eller utrymme och saknar alla viktiga redigeringsprogram som proffset behöver.

Jag ojar mig lite och tänker att jag kanske också borde skaffa en egen då, för när ska jag få tid att sitta vid hans dator?  En sån där hopvikbar, billig sak skulle jag ha. Medan han sitter här inne och jobbar kunde jag kura i vardagsrummet och kanske äntligen kläcka ur mig en roman eller något åt det hållet.

Skriva finns det verkligen inte tid för i dagens läge. Känns det som. Och Patrik säger att dagarna är för korta, han irrar runt och är allmänt stressad och tråkig och jag tänker att det är dom inte alls, det är bara vi som ägnar oss åt fel saker för mycket av tiden. 

Men man måste jobba. Sen måste man äta kvällsmat. Och sen måste man göra allt det där andra vid sidan om och det man vill ägna sig åt blir också till krav och måsten.

Jag känner mig som en dum tonåring med fåniga omöjliga visioner när jag säger att jag vill inte bli en trött svensson framför teven som funderar på att anlita hushållsnära tjänster för att få "vardagspusslet att gå ihop".

Där vill jag inte hamna.

Men vi om några måste jobba, den här lägenheten betalar sig inte själv och att se sig om efter något annat är inte att tänka på.

Vi behöver, enligt mina stapplande uträkningar, kanske åttatusen i månaden för att klara mat&hyra-gränsen. Alltså inga slantar över till annat. Men bor man i en lyxvilla får man väl lite skylla sig själv också. Fast så mycket dyrare är den inte egentligen, det är ingen barnlek att hitta en lägenhet till ett överkomligt pris.

Med dessa bryderier kan man väl säga att man faktiskt är vuxen. Oavsett kroppsstorlek och intressen. Vuxnare än så här vill jag iallafall inte bli! Huva.

Vi har beställt biljetter till Kiruna nu, alltså till vår Kebnekaise-utflykt. En tillbaka-biljett var till ett tåg som gick vid fem-tiden på morgonen. Okej kanske man tänker då, men när vi tittade närmare var det fyra byten, varav ett i Göteborg kl 3 på morgonen, där nästan tåg gick drygt två timmar senare. Jag blev helt lyckorusig över att vi hittade en hundra kronor dyrare biljett som bara innebar två byten och gick från Kiruna vid två-tiden på eftermiddagen. Att slippa den där andra terribla biljetten är värt ett par lyckoskutt.

Jag borde gå ut. Ingen människa blir glad av att sitta inne och uggla i det här vädret. Speciellt inte jag som har anlag för att sura.

Jag önskar att jag hade mer tid för att:

Skriva

Vara ute, motionera

Träffa folk 

Jag måste ta mig tid. Måste ta mig tid. Kolla vad det är som tar onödigt mycket plats i schemat, se efter om det finns några småluckor att fylla. 

Det måste gå. 

Idag var det WORLD FAIR TRADE DAY och butiken bjöd på vad jag antar var  ekologisk äppelmust. Annars märkte man väl inte av det så mycket, inte på stan iallafall, fast de skulle ju ha modevisning på gatan med fair trade-kläder. Jag såg inget, tyvärr. Som vanligt, det börjar kännas som regel att jag missar allt roligt som händer. Fast det är väl jag med mitt feta arsle som aldrig sticker ut näsan föränn allt är slut.

Idag fyller också mormor år. Om en dryg vecka kommer de hit, till mammas, och hälsar på, jag vet inte hur det fungerar när jag bor här borta men jag kommer väl att pysa dit efter jobbet och sen hem skulle jag tro.

Pappa ringde innan, från farmor. Steninge. Alla tre var där, pappa, farmor och hon som jag inte har träffat än. När jag pratade med farmor i telefon  ropade pappa i bakgrunden att jag skulle cykla ut dit imorgon. Jag blev så
förbaskat sugen, möjligheten att ta sig ändaut dit på cykel och träffa alla igen, det var så länge sen.

Men jag är orolig att jag inte skall hitta. Och hur ser det egentligen ut med cykelvägar, bilvägen känner jag väl till, men cykelväg?

Fast pappa har ju farit fram där många gånger förut så det borde gå.

Ska man bestiga mount Kebnekaise borde väl en cykeltur halvvägs till Falkenberg inte vara något bekymmer. Ja, jag vill verkligen övveraka pappa med min prestation att ta mig dit ut, och kanske få lite motion inför sommarens strapatser. Måste kolla på en karta.

Patrik står i köket och bakar kladdkaka. Mina händer smakar svett och smuts och utsikten från balkongen är paradislik. Syrener, äppelblom och grannar som skriker. 

Gud, det är ju möjligt allting. Ja, att cykla till Stensjö, att klättra Kebnekaise, att träffa människor och treva efter sina drömmar. Om jag bara öppnar ögonen och ger mig på ett litet försök.

Har köpt vitamintabletter idag, Mitt val Vegetarian från Appet. Får se om jag rycker upp mig och slutar tråksura med hjälp av dessa.  Tanken på att bli vegetarian känns som ett stort steg. Det skulle kännas så konstigt att plötsligt kunna vräka i mig vilken jävla sockerbulle, glassstrut eller
ostfralla som helst. En förenkling förvisso. Men jag längtar inte efter det, visst kan jag sakna vissa produkter men jag har ingen lust att plötsligt göra varenda köttfri smula tillgänglig för min mage. Det känns bra att ha spärrar.

Efter de här åren känns det som att jag alltid varit vegan och att klunka ett glas mjölk och tugga i sig en macka med  smör och ost känns så avlägset, annorlunda.

Förresten, angående alla galssar som plötsligt skulle finnas till hands. Med min beslutsångest är det knappast en fördel. Den eviga valfriheten.

Det är så varm. Kortbyxor ut ur garderoben, adjö tjocktröjor. Jag saknar dem redan, alla myströjor i olika färger och mönster. Får lämna plats åt tajta linnen och bryderier om huruvida man bör ha något under eller över och så vidare. Och svettas, svettas som en gris. Nåväl. Om jag kunde vara lite mindre tjockskallig och försöka mig på ett leende istället. Booya, vad kul! Sommar! Jag ska köpa såna där prassliga badbyxor, och alltid ha solglasögon i fickan. Jag ska åka tåg, träffa folk. Ja, det blir nåt det. Sen i höst... Det är långt dit. 

Glad sommar. 

Jag mår illa på det där viset att jag önskar att jag slapp äta mat i fortsättningen, allt bara äcklar mig. Blä, och jag vet inte hur jag ska få bort smaken ur munnen om jag inte stoppar in något i den, munnen alltså. Men det vill jag verkligen inte göra, jag vill bara bli tom.

Det är lördag och vi ska ses på stan om ett tag, Bob skulle ringa och under tiden ägnar jag mig åt ingenting. Dammsuger inte, pluggar inte, inte ens något litet som att vattna eller så.

Ibland funderar jag på att lägga ner bloggen. Jag har ju ingenting att skriva. Hälften av inläggen känns förvirrade och pinsamma i efterhand,  och alldeles för många handlar om ingenting.

Men då kan jag ju lika gärna lägga ner livet, om jag ska ha de premisserna.

Jag saknar pappa litegrann.

Hur kan jag tillåta att vi aldrig träffas? Jag umgås enbart med min sambo, om jag inte passar mig kommer jag att förvandlas till världens tråkigaste person. Jag som i teorin förespråkar frihet och nya sätt att leva. Jag med mina eviga teorier, i verkligheten är jag ändå bara en ypperligt seg person som man måste övertala för att jag ska hänga med på någonting.

De senaste dagarna  har jag slukat böcker och tycker allt runtomkring är tråkigt och pressande. Jag är så trött, igår var jag fruktansvärt trött, ändå fick jag stå 1 och en halv timme på tåget hem för att en av mammorna med barnvagnar skule få sittplats.

Knakse har jag näringsbrist. Sur är jag också. Håglös. Definitivt näringsbrist. Ibland kan man fråga sig om jag alltid haft det. Hela livet liksom. Jag är nu, sådan jag var för femton år sedan. Likadan. 

Idag har jag sannerligen fyndat på Myrorna!

Och så har jag klippt mig också, det kostade 330 kr för drop-in och jag visste inte alls hur jag skulle ha det. Så när jag slog mig ner i stolen kände jag mig arg och otålig. Men damen med saxen fixade och trixade och rev och naggade ganska bra tyckte jag ändå.

Efter ett tag kände jag mig ganska nöjd med spegelbilden, måhända en liten skit, men inte fullt lika ful som innan. Men såklart var hon inte klar, det skulle klippas bort små hårstrån här och där och dessutom kletas in vax och hårspray.
Så när jag gick därifrån såg jag som alltid ut som en tant i håret. Men för all del. Jag tror det blir bra, iallafall kul för stunden att slippa långt hår.

Sen tänkte jag mig att jag skulle på Myrorna och se om de möjligtvis hade några glasburkar, sådana som man kan fylla med havregryn, linser eller något annat bra.

Och det hade de minsann. Jag hade varit nöjd och glad om jag kommit därifrån bara med två burkar, men på mindre än fem minuter hade jag fyllt nävarna med oumbärliga saker.

Det var tre väldigt fina djupa tallrikar, en liten plastburk som man blandar mjöl och mjölk i, och sist men inte minst Hos läkaren: Svar på sexualfrågor, en sliten bok från 1944, utgiven av RFSU! Slå det, den som kan.

Jag måste få bjuda på en av bokens alla frågor och funderingar. Här står till exempel om olika "lägen under samlaget", det vi idag kallar sexställningar.

"- Kan kvinnan också ligga på mannen?" Tyvärr är det här trasigt i boken, men jag försöker urtyda det som står lite längre ner.

"Mannen kan också sitta på en stol, medan kvinnan sitter gränsle över hans ben, vänd mot honom, vilket inte är så särdeles bekvämt men kan uppskattas som en omväxling." (...)

"- Men är inte en del av dessa lägen onaturliga och abnorma?

- Jag kan inte förstå, varför vi skulle behöva kalla ett visst läge för normalt och de andra för abnorma. Vad som för tillfället är vanligast beror på sociala traditioner, och det som anses för naturligt på ett ställe kallas på andra stället för abnormt."

Nej, nu måste jag få något i mig innan magen blir riktigt osams.

Men senare skall jag försöka få klur på hur synen på homosexualitet speglas i boken, och en massa annat spännande.

Skall även nämna att mina inköp endast kostade fem kronor per pryl. Länge leve second hand!