Jag är beredd att hålla med stressPatrik om att dagarna är för korta. Brukar tycka illa om när han säger så men det stämmer, när man har en hel ledig dag så är det ändå inte tillräcklig tid till allt som borde göras. 

Ändå kommer jag inte på vad det var jag behövde göra idag, kanske var det bara plugget som kändes så mycket.

Ringa några samtal, om hinnes besöka ABF, plugga inför provet imorgon såklart. Vad mer? Gå ut, skriva kanske.

Inte mer?

Jag drömde inatt att jag ville skriva en låt om en prostituerad kille, såg allt framför mig; lokalen där han bodde med sina arbetskamrater, deras "chef", snuten som jagade bort kunderna. Hans kompis sa att man är inte fast i skiten så länge man inte sitter där, och han pekade på fängelset.

Så drömde jag. Sen vaknade jag vid tio med en svettig tältig känsla, måste börja dra för gardinerna i sovummet om jag inte vill bli grillad.

Jag cyklade från Haverdal igår, det gick som en dans, tog 45 minuter in till stan. Blev lite besviken idag när jag tittade på kartan och såg att det inte var en särskilt lång bit jag cyklat jämfört med om jag kommit ända från Stensjö.

Igår kände jag mig som en hjälte iallafall, jag skulle kunna cykla vart som helst. Cykla överallt. Få värsta musklerna och alltid vara glad och pigg. Det kan lika gärna vara brist på motion som gör mig hängig i dessa varma dagar, som brist på näring.

Som grädde på moset var vi uppe på galgberget, jag, Patrik och Elina, och satte upp fågelholkar. Jag vet att det är lite sent ute nu men de hänger väl kvar tills nästa vår.

Jag agerade Tarzan och slingrade mig upp i träden med holken i högsta hugg. Två träd var jag uppe i, det ena fastnade jag i med foten och höll aldrig på att komma loss. Men fint blev det iallafall.

Nästa vecka ska vi kanske vara i Stensjö med fältbiologerna. Inget är bestämt ännu.

Patrik skall skaffa en egen dator. Den här som jag sitter vid nu har varken kapacitet eller utrymme och saknar alla viktiga redigeringsprogram som proffset behöver.

Jag ojar mig lite och tänker att jag kanske också borde skaffa en egen då, för när ska jag få tid att sitta vid hans dator?  En sån där hopvikbar, billig sak skulle jag ha. Medan han sitter här inne och jobbar kunde jag kura i vardagsrummet och kanske äntligen kläcka ur mig en roman eller något åt det hållet.

Skriva finns det verkligen inte tid för i dagens läge. Känns det som. Och Patrik säger att dagarna är för korta, han irrar runt och är allmänt stressad och tråkig och jag tänker att det är dom inte alls, det är bara vi som ägnar oss åt fel saker för mycket av tiden. 

Men man måste jobba. Sen måste man äta kvällsmat. Och sen måste man göra allt det där andra vid sidan om och det man vill ägna sig åt blir också till krav och måsten.

Jag känner mig som en dum tonåring med fåniga omöjliga visioner när jag säger att jag vill inte bli en trött svensson framför teven som funderar på att anlita hushållsnära tjänster för att få "vardagspusslet att gå ihop".

Där vill jag inte hamna.

Men vi om några måste jobba, den här lägenheten betalar sig inte själv och att se sig om efter något annat är inte att tänka på.

Vi behöver, enligt mina stapplande uträkningar, kanske åttatusen i månaden för att klara mat&hyra-gränsen. Alltså inga slantar över till annat. Men bor man i en lyxvilla får man väl lite skylla sig själv också. Fast så mycket dyrare är den inte egentligen, det är ingen barnlek att hitta en lägenhet till ett överkomligt pris.

Med dessa bryderier kan man väl säga att man faktiskt är vuxen. Oavsett kroppsstorlek och intressen. Vuxnare än så här vill jag iallafall inte bli! Huva.

Vi har beställt biljetter till Kiruna nu, alltså till vår Kebnekaise-utflykt. En tillbaka-biljett var till ett tåg som gick vid fem-tiden på morgonen. Okej kanske man tänker då, men när vi tittade närmare var det fyra byten, varav ett i Göteborg kl 3 på morgonen, där nästan tåg gick drygt två timmar senare. Jag blev helt lyckorusig över att vi hittade en hundra kronor dyrare biljett som bara innebar två byten och gick från Kiruna vid två-tiden på eftermiddagen. Att slippa den där andra terribla biljetten är värt ett par lyckoskutt.

Jag borde gå ut. Ingen människa blir glad av att sitta inne och uggla i det här vädret. Speciellt inte jag som har anlag för att sura.

Jag önskar att jag hade mer tid för att:

Skriva

Vara ute, motionera

Träffa folk 

Jag måste ta mig tid. Måste ta mig tid. Kolla vad det är som tar onödigt mycket plats i schemat, se efter om det finns några småluckor att fylla. 

Det måste gå.