Nu har jag inte skrivit på en vecka, det är bedrövligt, så jag tar mig i kragen nu.

Tänkte publicera en lista. Det är barnsligt. Att skriva Jag Dör! är också barnsligt. Innehållet är också ganska barnligt.

Och med barnsligt menar jag på nåt sätt ungdomsaktigt, ja ni vet att man tror att man tycker nåt superudda fast alla andra tycker likadant. Uttrycker jag mig flummigt?

Ja, nu är det ju såhär att jag har 20-års-kris. Vad kan då passa bättre än en Blogg, som handlar om Mig och vad jag vill, där uttryck som Jag Dör finns med?

Nåväl, ni kanske inte förstår men strunt samma. 

Så här är det:

- Jag dör om jag inte reser bort snart.

Om fyra dagar sitter jag på bussen och läser en bok, färdas mot kärlekens huvudstad (för mig är det Stockholm), så jag kommer inte dö.

- Jag dör om jag inte får åka på festival i sommar.

Trodde väl aldrig att jag skulle bli en sån person, men verkligen, känslan, stämningen, folket, miljön, musiken, ojoj. Det värker av längtan.

- Jag dör om vi inte kan hänga upp roliga tavlor och affischer snart.

Nja, jag dör inte så mycket men litegrann kanske. Vore kul att fixa till så att det blir lite mer personligt och färgglatt här.

- Jag dör i den här värmen.

Ja herregud. Svettiga fötter och latent pirr fast mest seg och ful frisyr jämt.

- Jag kommer dö imorgon och på fredag och lördag på jobbet, indeed dö alltså.

Ja, nu snackar vi seriös död! Stå och snacka om tvättmaskiner och dosering av tvättmedel som om jag aldrig gjort annat, jag som aldrig tagit mig i arslet och tvättat själv en gång. I åtta timmar också, fan vad jobbigt det är fast ganska kul. Måste plugga på nu ikväll, sådär kul kanske. 

- Jag dör av att ha så lite inkomster så Patrik tjänar uppehälle åt oss båda.

Ibland dör jag lite alltså. Skäms, besväras, jag är ingen god jämlike.

- Jag dör om allt måste vara plikter och jobb och inget är kul.

Ja, då dör jag. Jag vill tro att det finns ljusa sidor av livet lite här och var och att det finns ett visst mått av frihet och självständighet överallt.

- Jag dör om inte jag och Bob bestämmer oss för att pissa på all skit och sen sticka iväg och leva lite.

Jag menar, inte en vecka eller så utan att vår tillvaro tar sig i kragen och blir bättre, att man kan hänga av sig tunga kläder snart och andas fritt.

- Jag dör för min skivsamling är så tråkig, mera pop!

Typsikt barnligt.

- Jag dör av glädje ibland och vårkänslor och shitt alltså.

Ja verkligen, jag kan inte hantera känslorna.

- Jag dör av att jag aldrig kommer skriva nån jävla bok som är omvälvande och utmanade och nyskapande.

Bajs på mig. När ska jag börja skriva egentligen?

- Jag dör av att alla flyttar härifrån utom vi för det blir så ensamt, fan då.

Skitmänniskor. Dra då, jag vill ändå inte se er mer.

- Jag dör av melankolisk musik.
Voj voj. Känslorna igen. Sommaren, vintern, snön, åren som är förbi, timmar och minuter man minns och inget kommer tillbaka. Det är behagligt smärtsamt.

Slut!