Idag (och igår) har jag jobbat på coop med tvättmedlet, och jag har inte dött.
 Eller innan dog jag kanske lite men när det väl begav sig var det bara att vänta och se och det löste väl sig bra ändå.

Ingen förstår nånting.

Okej, såhär: Callepalle ringde i onsdags och sa Hej, vill du informera kunder om hur man tvättar miljövänligt på coop i tre dagar?

Ja sa ja och blev ganska glad fast bekymrad för allt som måste ställas in. Nåväl.  

Callepalle skickade lite papper om mitt uppdrag, en hel drös med fakta om jävla bosch-maskiner och lite reklam för ariel men inte en tillstymmelse till hjälp om vad jag ska säga när jag väl står där.

Men innovativ problemlösare som jag är (kolla noga nu alla presumtiva arbetsgivare!) så hittade jag snabbt en fras - "Tänker du miljövänligt när du tvättar?" - inte världens bästa kanske men man tager vad man i hjärnan haver.

Jobbet var sjukt segt. Timmarna drar sig fram, jag menar ofta folk lockas till någon som bara har Yes disktabletter att bjuda på, när det finns korv, potatissallad och så vidare.

Men skitsamma. Idag var en liten bättre dag. Jag lärde känna en ett år yngre tjej som också jobade för Callepalle, hon skulle gå runt med kundvagn och pringleschips och spela musik. Dessvärre funkade inte cd-spelaren. Och värst av allt var att mina jävla förbannade rabatt-kuponger var puts väck upp i rök förintade. Jag letade precis överallt, till och med i personalkökets kylskåp. Inte ett spår. 

När jag stod och packade upp mina grejor kom nämligen en gubbe förbi och jag haffade honom i farten. Han intresserade sig för en flaska ariel  och jag erbjöd glatt en sju kronors rabatkupong, "vänta lite så ska jag bara leta upp den, nu ska vi se" och jag insåg panikslaget att skiten hade rymt. Nån måste ha snott båda häftena, vilket jävla sätt.

Så hade jag inte det heller att locka med. Något jag däremot hade gott om var tvättmedelsmått, små måttbollar i plats. Callepalle har skickat hit en fet kartong enbart proppfyllt med jävla plastbollar som ingen människa vill ha. I min uppdragsbeskrivning står att jag ska dela ut dessa bollar till de som köper en ariel-produkt. Jag vet inte vad Callepalle tror att jag är för supermänniska men jag måste tyvärr bekänna att jag aldrig någonsin kommer lyckas sälja tvåhundra arielprodukter på tre dar. Speciellt inte utan varesig rabattkuponger eller minsta lilla proffsigt manus.

Dessutom vill folk inte ha bollarna, ja, vissa vill men många har ju redan mått hemma.

Stackars chipstjejen gick varv efter varv och försökte få folk att smaka på chipsen (om man nu kan kalla pringles smaksatta potatismjöl för det) i två nya smaker. Jag bidrog till att minska mängden chips i skålen, och i gengäld fick hon en av de fiffiga tvättguiderna från bosch och ariel om hur man kan sänka värmen när man tvättar och slita mindre på kläderna, hur man får bort olika sorters fläckar och vad olika symboler betyder. Hon tog även emot några yes-samples och en måttboll. Jag vill bara bli av med så mycket som möjligt.

För att roa mig själv förde jag statistik över folks reaktioner, jag hade tex en lista över hur många som säger sig använda ariel och yes redan, hur många småbarn som glor storögt på mig och antal sålda produkter.  Och så listan över trevligt folk som stannar och pratar och tar emot något av det jag prackar på dem. Tror jag hade drygt 40 sådana idag.

En kommentar jag fått hundra gånger är "min diskmaskin går där borta, hehe" och liknande. Mest från män men även på slutet några kvinnor som indikerade att deras män står för diskningen hemma.  

Jag och chipstjejen diskuterade även fenomenet med män som "måste fråga frugan/chefen (=frugan) först". Märkliga konstellationer folk inlåter sig i.

Nåväl.

Patrik ligger naken i sängen och plågas av mitt smatter, så jag får väl joina honom efter tandborstning. Imorgon jobbar jag igen, sista dagen. Bara fem timmar!