Ju mer man kommer underfund med om sig själv... desto mer... bitarna faller på plats. Saker stämmer.

Jag har alltid kämpat för att bygga en identitet som är helt oberoende av andra människor. Jag har kryssat mellan alla sorters grupptillhörighet, och spjärnat emot när jag märker att mina personlighetsdrag smälter ihop med någon annans. Integriteten är viktig. Men så viktig? Är den verkligen så viktig?

Det är väl i mötet med andra människor som man förändras och utvecklas. Och det måste jag väl också anse vara en bra företeelse - något som känns stabilt, trovärdigt och konstruktivt i min världsbild.

En tidigare känsla av skam varje gång jag ägnat mig åt något som många andra också sysslar med, en känsla av att smita ifrån min plikt att söka sanningen varje gång jag fallit för något mer konventionellt och enkelt. Det måste vara äkta. Det måste vara bara jag, outspätt koncentrat av jag.

Verkar inte bättre än att jag gett upp sökandet efter ett fullkomligt opåverkat och äkta jag, och istället börjat leta sätt att faktiskt leva i denna verkliga och lätt triviala världen istället för Platons idévärld.

På tal om min kalender med sina prettocitat om livet och att våga och fånga dagen och blaha blaha så har nästa vecka ett citat av Einstein som lyder "Det är inte allt som räknas som går att räkna, och inte allt som går att räkna som räknas."

Och på tal om att räkna så har jag nu vågat ta steget att erkänna inför mig själv att jag är bättre på matte och huvudräkning än jag vill tro. Nedslående eller uppmuntrande eller mest förvirrande? Jag blir helt förvirrad. Hatkärlek kanske, till matematik. 

Det är väl typiskt att man plötsligt är bra på saker när det inte längre behövs. 

Tiden går hela tiden. Snart är det maj. Jag har redan fyllt år för flera dagar sen. Det är mycket som är länge sen redan, fast det var nyss. Alla dagar är varma och allt är likadant fast med ett massa små förändringar hela tiden. 

Jag lyssnar på samma låtar som för några veckor sedan. Nästan. Hakar mig fast vid mina favoriter som spelas gång på gång.

Är hos mamma, är hemma igen, är ute, är inne. Har fått pengar, prioriterar en egen dator framför cykel tror jag. Just nu iallafall. 

Äter mat varje dag. Dricker te, vattnar blommorna, kissar, duschar, borstar tänderna och biter på nagelbanden. Bäddar sängar och soffor. Klär mig i mina favoritkläder. Har hål i strumporna och längtar efter Stockholm. Postar mina ansökningsbrev och fantiserar om hur jag vill leva (om man kan dela in sitt hem i två delar... på ena sidan får man ha hur mycket bilder och prylar och färger som helst. Men en del skall vara helt blank och tom, där man kan sitta och koncentrera sig. Tänk, en helt ren yta! Och kanske skulle jag skaffa två lådor; en för extremt viktiga papper, och en för extremt viktiga prylar som inte får försvinna. Så vet man alltid var man har Det Viktiga. Våta drömmar om ett organiserat liv, med vardagliga ritualer som fruktstund och styrketräningspass och att alltid veta vad man ska göra och hur och när. Det vore nåt.)

"Håll fast drömmarna, för om drömmarna dör är livet som en skadad, vingskjuten fågel som inte kan flyga" står det i min prettokalender.

Jag drömmer om den omöjliga kombinationen av ordning och spontanitet. Livet är en balansgång.

Men jag har nästan fullbordat min förvandling från alien till en riktig människa. Jag vet inte om jag ska vara glad över det, men hittills känns det bra. 

Idag var det onsdag och det flimrar förbi måsten och plikter i mina tankar, ingen ordentlig koll på vad det är som ska göras, jag kommer glömma hälften. Nån gammal faktura någonstans, en hel hög med böcker som jag fick för en evighet sen och fortfarande inte börjat läsa, ett par telefonsamtal som ligger i riskzonen för bortglömmande.

Måste organisera mitt liv bättre, men hur?

Jag känner mig lite blasé och vet inte vad jag ska skriva. Är på väg att få en finne på överläppen, den bränner och värker och lockar mig att pilla på den. Inser att jag ärvt även shopoholismen från mamma; har sett en väska som jag vill ha. Den är så mjuk och har en trevlig färg. På tal om mjukt har jag fått en morgonrock i ett väldigt mjukt material. Som päls känns det nästan fast det är väl nåt slags mjukare variant av frotté. 

Vi har käkat falska sniglar och potatisklyftor och bönbiffar. Jag vill äta jämt. Hela tiden. Utom när jag är mätt.  

Jag måste dammsuga. Jag känner mig smådeppig men det går nog över om jag laddar min i-pod och käkar gammal lasagne och sen går ut i solen och springer till min neuropsykolog (ska nog bara träffa henne idag och imorgon, sen är det slut. Buhu.). Och så ska jag låna en bok på bibblan och kanske klättra i träd om jag hinner. Om det inte är för deprimerande.

Sen ska jag iallafall fira födelsedagen med mamma och dricka mycket te. Fem muggar minst. Te är den grövsta drog jag sysslar med. 

Affektioner och projektioner.

Kön är konstigt. Jag vet att alla inte tänker på det och definititvt inte så mycket som jag gör, men jag tänker på kön för det mesta. Eller på allt som har med kön att göra. Kläderna och känslorna och beteendet och inte minst spelet och sexet och kroppen och rösten och tankarna och andras syn på en etc etc etc.

Ibland halkar jag ur gråskalan; eller, den är svår att hålla sig kvar på, nästan omöjlig. Men ibland snubblar jag även mentalt ur min bana och snuddar vid något biologiskt, eller inlärt - jag vet inte. Omhändertagandet. Offrandet. Ta min kropp då. Varsågod pojkar, ta det ni vill ha.

Det är makt och maktlöshet. Potential, penisavund, moderlighet och masochism.

Jag kan väl också spela om jag vill. Jag har en kropp att spela med. Den är till och med ganska snygg. Jag skulle kanske kunna vara någon annan. Bejaka, istället för att förneka.

Jag skulle kunna ge mig till vem som helst. Jag skulle kunna ta, om jag visste hur man tar eller vad jag vill ha. Varför måste jag alltid vara den som ger. Hur skulle det annars gå till? Varför känner jag ett ansvar att vara kvinna. Hur skulle det annars gå till? Varför är jag inte fri från rollerna. Hur skulle det annars gå till? Varför måste jag vara en hora eller en madonna, att vara eller inte vara, att spela eller inte spela, ge eller ta.