Jag har hittat knepet. Som ni kanske läste i mitt förra inlägg så hyser jag en önskan att skriva en bok (eller flera). Men som det har sett ut så börjar jag bara skriva någon kväll för att sedan glömma bort det och aldrig fortsätta. Jag skriver kanske någon eller några gånger i månaden; en mycket ohållbar teknik om man vill nå resultat.

Men nu har jag faktiskt skrivit tre dagar i sträck, på samma berättelse. Det är ju så enkelt och självklart; om man bara anstränger sig lite och håller igång så kan man komma nån vart. 

Min tanke är nu att fortsätta skriva, minst en gång varje dag. Något annat är otänkbart om jag verkligen vill följa mina drömmar. 

Det finns bara ett litet problem nu:

Två veckors semester.

Jag undrar hur det kommer att gå. Att komma hem efter två veckor och vara liksom utanför den där bubblan av det jag skrivit. Se allt utifrån med kritiska ögon och inte orka ta sig in igen.

Det är bara att hoppas på det bästa. 

I am an
Echinacea


What Flower
Are You?