Jag har hittat knepet. Som ni kanske läste i mitt förra inlägg så hyser jag en önskan att skriva en bok (eller flera). Men som det har sett ut så börjar jag bara skriva någon kväll för att sedan glömma bort det och aldrig fortsätta. Jag skriver kanske någon eller några gånger i månaden; en mycket ohållbar teknik om man vill nå resultat.

Men nu har jag faktiskt skrivit tre dagar i sträck, på samma berättelse. Det är ju så enkelt och självklart; om man bara anstränger sig lite och håller igång så kan man komma nån vart. 

Min tanke är nu att fortsätta skriva, minst en gång varje dag. Något annat är otänkbart om jag verkligen vill följa mina drömmar. 

Det finns bara ett litet problem nu:

Två veckors semester.

Jag undrar hur det kommer att gå. Att komma hem efter två veckor och vara liksom utanför den där bubblan av det jag skrivit. Se allt utifrån med kritiska ögon och inte orka ta sig in igen.

Det är bara att hoppas på det bästa. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...