Tillväxten satte sig på tvären igen. Som en jättebebis helt omedveten om sin påverkan på omvärlden.

Det är ju ytterst tråkigt att miljön håller på att kollapsa och sparka bakut, men vi får för all del inte låta tillväxten märka av något. Det vore katastrof. En långt större katastrof än all världens översvämningar, värmeböljor och ödeläggande oväder. För att inte tala om alla döda människor och utdöende djurarter, hur ynkliga är inte de jämfört med tillväxtens stora viktighet.

Man kan fråga sig hur tillväxten själv kanske kommer att påverkas av alla förstörda skördar, skadade eller sjuka människor som söker vård, sinande råvaror till produtktionen, brist på bensin till alla miljoner transporter som krävs för tilväxten.

Behöver man vara ett högt uppsatt geni för att ana att någonstans i slutändan kommer vi alla ligga risigt till, varesig vi heter Ali, Stina, Per-Åke, Maria, Göran eller Tillväxt?

Eller är det just min brist på både snille och prestige som gör att jag inte begriper att den effektivaste metoden är att stoppa huvudet i sanden så länge det går så löser det sig nog.

Men varför sitter jag här och grubblar över sådana tråkigheter? Jag har ju för all del inget ansvar. Det har någon annan. Politikerna. Eller företagen. Eller medierna. Eller Gud.

Man märker ju hur oerhört amitiösa alla mäktiga människor blir när det kommer till den här frågan. Vilken framförhållning de har, och vad de är diskussionsvilliga.

Glöm inte att ta hänsyn till tillväxten bara. Ni har rätt; det ordnar sig nog. Om vi bara shoppar tillräckligt så ordnar det sig till slut.

Tänk att det kan vara så enkelt.

 

Gerdie

31 december 2007 13:51

Bra blog Jimmie. Tänk att jag har haft liknande funderingar. På frågan om tillväxt, vem har (an)svaret. Jag gillar tillväxten som vågar tänka. Har skrivit just idag om besläktade tankar: http://gertrudekreigh.blogspot.com/

http://gertrudekreigh.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...