Att inte läkare och psykologer arbetar mer tillsammans, paralellt.

Det kanske är svårt men det borde verkligen vara så.

För har man problem i själen så hjälper det ju inte att svälja piller, inte i längden. Det bara dämpar för ett tag.

Men det här vet ju alla redan.

Det är väl för dyrt att genomföra, helt enkelt. Människors liv och hälsa kommer ju aldrig i första rummet i en marknadsekonomi.

Jag vet vad jag behöver iallafall, och det är att bli bekräftad och förstådd.

Det kan driva mig till vansinne, det där gamla utanförskapet. Att jag alltid skall vara undantag i regeln, så fel att mina tankar och åsikter knappt finns.

Vad jag behöver någon som står på min sida, som gör mig synlig. Jag finns, jag tycker, jag tänker och det är inte fel.

Jag är så trött på att vara fel.