Jag hade tankar på att starta en till blogg, en modeblogg.

Det är ju så inne nu att ha en sån.

Tanken nådde mig när jag satt och läste Metro igår. De hyllade nån tjej som hade skrivit en väldigt ingående och intressant blogg om sitt liv och sin existens, och den längtan efter skor och kläder som närmast kan liknas vid lidandet och begäret som beskrivs i den buddhistiska läran.

Kan hon så kan jag tänkte jag då, för jag är övertygad om att jag har mycket att tillföra i den trendfilosofiska debatten.

Klädsel är ett kärt ämne för mig, med allt vad det innebär av psykologiska val och påverkan från omgivningen, och dessutom tillverkningsprocessens konsekvenser för arbetarna och miljön.

Jag kan tillägga att jag igår hade bytt underkläder för första gången på flera dagar, samt att en splitter ny brun sojafläck prydde mitt redan matmönstrade vita linne. Jeansen jag hade var läckert stora och dolde på ett sensuellt sätt alla kroppsformer, samtidigt som de gråa sportsockarna framhävde mina söta fötter.

Allt detta tänkte jag beskriva, därtill att jag gick hemma och pysslade med just ingenting. Men den där bloggen blev inte gjord. Jag får lägga den på idéhylan tills vidare.

Tangentbordet på den här datorn har sett sina bästa dagar. Efter Patriks attack igår sitter knapparna lite si och så, trots pilliga försök till lagning.

Jag har också fått ett utbrott på den förbannade tekniken när min recension som jag skrivit på i åtmintonde en timme plötsligt var försvunnen.

Lyckigtvis dök den upp, skall jag tillägga, och jag har sparat den så mycket jag kan.

Nu lossnade Ö-tangenten.

Innan grötkoket (dagens lunch) sätts igång vill jag beskriva min fina klädsel för idag!

På underkroppen regerar samma utstyrsel som igår (ja, även underkläderna har råkat bli kvar), men på överkroppen, under den gråsvarta fleecetröjan, skymtar den otroligt stilfulla tröjan som tog mig en termin på syslöjden i åttan att knåpa ihop. Den är aningen för liten (sexigt! magen syns!) och tyget är randigt i grönt och svart.

Patrik tyckte jag var fin i den faktiskt.

Som lök på laxen, mina blåa ögon som riktigt lyser av trötthet. Jag blir slö i den här lägenheten. Jag vet inte vad det är.

Och så luktar det fisk i vardagsrummet (nej, det är inte jag som luktar) och vi har haft stopp i avloppet minsann! Men annars är allt toppen här och vi tittar på film varje kväll.

Nu måste jag göra gröten innan timmen blir sen.

Adios!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...