På vägen hit (kursen på Halldahuset) såg jag en liten pojke i grå jacka, säg tio år, som stod och hotade en lika liten flicka klädd i lila.

Han hade det där klassiska greppet ni vet, en hand i kragen på hennes jacka, andra handen knuten i luften, den kommer att anfalla ovanifrån, mot hennes ansikte.

På andra sidan vägen stod kamraten med sin lilla cykel och väntade på att konflikten skulle ebba ut.

Jag cyklade förbi och tänkte på mitt svenska sätt: Borde jag ingripa? Njaa..

Strax tog flickan iallafall saken i egna händer och i ett raseriutbrott röt och bankade hon sig loss på precis det där panikartat vansinniga sättet som jag själv känner igen sen jag var liten. Grymma barndom.

Pojken skrattade lite och jag hann inte se hur det hela slutade för jag hade förbannat bråttom. Hade kommit iväg hemifrån runt kvart i - jag börjar kvart i.

Vi har haft besök av en representant från vägledningscentrums Arbeta Utomlands-informatörer.

Jag var inte särdeles intresserad men jag vill inte vara dryg så jag vände faktiskt mitt ansikte artigt mot honom och lyssnade på allt han sade.

Föreläsningen varade inte allt för länge. Jag ställde till och med en artig fråga efteråt, fast jag inte är intresserad.

Men jag vill inte åka till Irland eller Danmark eller Spanien. Jag trivs bättre här, där jag kan sitta och lukta på blommorna.

Här har jag det bra. Får jag bara ett okej jobb kommer jag vara fisk i vatten. Äventyr och utmaningar gör mig obehaglig till mods. Såvida det inte rör sig om trygga äventyr som utseplar sig någonstans där jag hittar, förstår och kan sluta när som helst.

Äntligen har jag börjat skriva igen. Fantasin sprudlar, karaktärerna och historian växer fram som en pigg krukväxt med knoppar åt alla håll.

Kanske fyra fem sidor har jag skrivit de senaste dagarna, det är mycket för att vara jag. Särskilt med tanke på att min impopulära kurs tar mycket av min tid i anspråk till ingen nytta.

Jag har ett bra liv faktiskt. Jag har jobb på ABF (förvisso bara nån gång i veckan, men ett jobb är ett jobb är ett jobb är bekräftelse självförtroende träffa folk tjäna lite pengar åstadkomma saker göra nåt bra med sin tid osv), jag har några vänner som fortfarande bor kvar här och det är upp till mig om jag vill ha ett umgänge eller sitta hemma och mögla, faktiskt.

Jag har slutat reklamjobbet, hösten har varit förtjusande fin, det närmar sig jul, jag har vänner och familj lite här och där som jag kan ringa till eller skriva till eller hälsa på om jag vill.

Angående framtiden, så kommer jag nog få ett jobb såsmåningom, och så kommer jag att studera lite diverse för det känns oms en okej grej nu, och tänka sig att jag har skrapat ihop några poäng på HFAB's hemsida nu så om bara ett eller två år kommer jag ha möjlighet att flytta hemifrån.

Nu slutar vi om en timme. Jag måste tänka i digitala siffror när jag tänker tid, annars tänker jag fel. Fjorton trettio, femton trettio, en timme.

Om en timme står Patrik här ute i regndiset och väntar, vi ska kidnappa familjen Holm's gröna bil av okänt märke och rymma till Porsabygget femtiosju mil härifrån, rakt in i djungeln. Sannerligen ett äventyr.

Jag är ett barn. Jag tycker om fantasi, att slafsa när jag äter, klä ut mig, bygga kojor, bita på naglarna, myror, kapsyler, att åka tåg, rita, läsa böcker, leka detektiv, brottas, plantera blommor och titta på fina saker som glittrar.

Att sitta här på Halldahuset tycker jag inte om. Att skriva sofistikerade personliga brev och CV'n tycker jag inte om.

Att placeras som en apa bland de andra människoaporna här inne tycker jag inte om. All respekt till folk här inne, de har lika mycket som jag planterats här mot sin vilja. En provisorisk rabatt av olika slags blommor som helt sonika stoppats ner i lite torr mull. Rötterna får inte fäste. Jag känner mig som en vissen tomat med allas blickar på mig, fast jag vet att ingen i själva verket tittar särkilt länge på någon här inne över huvud taget.

Jag har inte koll på hur länge jag har varit här men det kan inte vara mycket mer än tre veckor kvar. Mindre antagligen. Skulle tro att detta är fjärde veckan och kursen är sex veckor lång är det sagt. Jag undrar när man skulle få sitt bidrag på sisådär tretusen nånting.