Jag tycker att jag borde skriva nåt. Speciellt nu när det händer stora grejer.Att skriva är också en slags terapi, att tänka på och prata om det som känns svårt.Idag är jag inte på humör. Om det beror på att det är Söndag, eller något jag har ätit, eller kanske för lite/för mycket sömn... Jag är inte en hurtbulle idag.Det kan förstås vara stress. Stress kan förlama.Stressen över att jag kanske om mindre än en vecka trallar runt i en helt annan lägenhet, med helt andra möbler och en annan miljö. Brist på pengar inför en sådan omställning stressar mig. Att helt abrupt lämna hemmets vrå och bli sambo, osäkerheten och mina ambivalenta känslor stressar mig.Vetskapen att jag byter ut något bra mot något plötsligt och framhastat stressar mig. Tanken att jag är van vid att mamma betalar allt, och att jag i framtiden kommer få tänka ekonomiskt varje gång jag handlar bröd eller burkbönor stressar mig.Ovissheten om ifall jag kommer att trivas eller inte i lägenheten, med Patrik, med att ta eget ansvar, med att vara utan mamma etc. stressar mig.Medvetandet om att vi så gott som har bestämt oss och tackat ja, att det är världens chans som inte kommer igen, samtidigt som mina vänner säger att Känns det inte bra så gör det inte, stressar mig.En mängd andra saker i samband med lägenheten stressar mig också.Så här är läget:Tommy och Sandra flyttar till Stockholm och vill hyra ut sin tvåa till oss i tre månader, vill vi fortsätta sen så får vi nog hyra i andra hand. Känner vi att det var jobbigt och gick dåligt och vi inte vill fortsätta så åker lägenheten ut på marknaden igen.Det är världens bästa chans att testa på samboliv utan att vara bundna för all framtid.Nackdelen är att vi inte tjänar storkovan precis samt att vi måste bestämma oss fort som fan. Det kom så fruktansvärt plötsligt, jag har inte hunnit längta precis.Idag, närmare bestämt om en kvart, ska vi kolla på lägenheten. Och jag skall genast gå härifrån så att jag kommer i tid.Adjö sålänge.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...