Maria (vår ledare):

- Hur går det Kalle? Går det framåt?

Kalle:

- Nej det kan jag inte påstå.

Det är bra. Man ska vara ärlig.

Ärlig. Ärftlig. Ärtig. Hjärtlig. Ätlig. Härdig. Ihärdig. Härlig.

Idag ska jag cykla hem till Patrik och baka bröd när kursen är slut.

Det är gött att sluta tidigt.

Jag har sökt ett vårdjobb på handikappboende i Varberg, chansen

att jag får det är inte Mount Everest-hög.

Jag vill inte ha ett jobb. Just nu känns det så.

Antagligen ligger det till så att jag gärna skulle ha ett jobb eftersom

det finns många fördelar med att jobba; exempelvis får man pengar

och blir godkänd av samhället och slipper gå på onödiga kurser.

Men det vore lögn att säga att jag skulle ge min högra lilltå för ett jobb.

Jag vill inte lägga ner hela mitt liv på att kanske nån gång få ett deltidsnatt-

jobb på mcdonalds.

Jag är en människa och jag har ett liv och även om det för många andra är

viktigare att jag bortser från mitt liv och ägnar all min tid åt att hitta den

gyllene skatten - dvs Jobbet, så är det viktigaste för mig att jag mår bra

och tar vara på den tid jag är vid liv.

Ha i åtanke att jag växt upp i en egoismens värld, och därmed påverkats

till att strunta i regler, en laglös ungdom är jag sannerligen.

Apropå detta så skulle jag hört av mig till Arbetsförmedlingen för lääänge sen och utvecklat min rapport om sökta och påbörjade jobb.

Det har jag inte gjort.

Det bästa vore kanske att försöka få körkort - ett helvetes jobb, men några

fler jobb skulle det finnas att söka sen.

Men jag vill inte ha ett jobb som kräver körkort och tillgång till egen bil.

Jag vill inte sitta och köra bil om dagarna, VI MÅSTE ÄNDRA PÅ VÅR

LIVSSTIL OCH FÖRBRUKA MINDRE VÄXTHUSGASBILDANDE BRÄNSLE, och jag

vill inte bidra till ännu mera miljöförstöring.

Ja, det är fegt att bara låta bli saker och tro att det gör världen bättre,

alla vet inte, alla förstår inte, alla kan inte avstå, jag vet, okej.

Det känns hopplöst. Vi behöver en radikal förändring av hela världen,

hela tellusbefolkningens livsstil behöver konstrueras om.

Är det möjligt? Är det möjligt att genomföra en global grön revolution?

Är det möjligt att få människor att avstå från saker, att göra sin tillvaro

annorlunda, att testa nya vägar, att inte göra som man alltid gjort?

Är det möjligt att få homo sapien, vars psykologiska system följer regler

och vanemönster som belönas med trygghetskänslor, att lämna bilen på

gården och gå och sätta sig i en buss bland en massa främmande människor?

Är det möjligt att en människa frivilligt väljer Svensk potatis istället för

utländsk tomat, enbart på grund av vetskapen om hur dessa båda grödor

påverkar miljö och natur?

Är det möjligt att alla människor i en matvarubutik går med samma

tankebubbla svävande över huvudet, där det står:

Varifrån kommer den här varan? Har den fraktats långt? 

Är den besprutad? Har den som producerade den fått bra betalt?

Istället för den vanliga hysteriska jakten på Billigt.

Jag tvivlar.

Det går att se förändring. Det finns tidningsartiklar och intervjuer, jag

träffar människor som är medvetna och engagerade, varor och butiker som

inte funnits förut dyker upp och efterfrågan finns.

Men det går långsamt.

Kolonialism och slavhållning tog sin början på fjortonhundratalet, och

utnyttjandet pågår än idag.

Det är toppen om en av tio väljer kravmärkt, om en av tio struntar i bilen och åker buss, en av tio låter bli kött, en av tio väljer miljövänlig el.

Men ärligt talat, miljöproblemen har funnits länge, de sniglar sig inte fram

utan kan hipp som happ visa allvarliga resultat som ingen var beredd på.

Det händer nu. Inte om hundra år. Glöm hundra år. Glöm barnbarn eller

framtida problem.

IDAG, gott folk. Varsågod, översvämningar, orkaner, torka, utrotade

djurarter, utflippade ekosystem, smältande is. HÄR. NU.

Är det någon som inte förstår så räck upp handen.

Hur fan ska vi ta död på billighetshysterin, den fria (fega) viljan,

maktlösheten som alla känner och som bidrar till inget resultat alls?

Jag tror inte på kapitalismen. Marknaden har fått leka ett bra tag nu

och i snigelfart har den lyckats leverera en rutten kravbanan. Tack så mycket, men det räcker inte.

Bilindustrin exprimenterar med förnyelsebara bränslen, men om ingen

frågar efter det så kan dom hålla det för sig själva i femtio år till.

Det finns ju en möjlighet. En teoretisk möjlighet. Jag lovar att det finns.

Om alla människor ur djupet av sitt hjärta ville förändra, stoppa klimathotet

och miljöförstöringen, det skulle gå.

Forskare skulle sätta igång att slå sina sprillande skallar ihop och upptäcka

mängder av lösningar. Vätebränsle, återvinning av sopor och avföring,

grön el für alle, utökad kollektivtrafik, ekologiskt producerad mat.

Tänk, vi skulle kunna minska energiförbrukning och utsläpp i ett smack!

Om alla gick ihop alltså.

Men ingen vet hur. Fortfarande är vi bara en och en och en och en och

begriper ingenting och tycker att just jag gör nog ingen skillnad.

Det är nog Reinfeldts fel. Eller EU. Eller Paris Hilton kanske. Bush förstås.

Så länge Bush finns behöver jag inte göra något för han är värre.

Det var inte jag som började.

Det är inte mitt fel att det finns krig och elände och våldtäkt, skyll inte på mig för då blir jag ledsen och KRÄNKT.

Så vems är felet? Gud?

Jaha, okej, då ber vi till Gud och säger

Snälla Gud lös de här problemen så är du gullig.

Inget hände. Men Reinfeldt då?

Dumma Reinfeldt varför gör du inget, fy vad du är dum!

Nähä, inget hände där heller.

Men vad säger Gud? Och vad säger Reinfeldt?

Gud säger: Hallå där nere, har ni glömt att jag gav er egen vilja för hur

länge sen som helst, när ska ni ta eget jävla ansvar? Jag kan inte vara

pappan som betalar hur länge som helst, jag har tröttnat på era dumheter, och förresten har jag andra projekt på G nu så stör itne mer. Lär er ta eget avsvar.

Oj!

Vad säger Reinfeldt då?

Han säger: Vi lever faktiskt i en demokrati, och om jag förbjuder er att åka

bil så blir det ramaskri, jag har en jävla massa att göra och ni kan kritisera

mig om ni vill men gör det med lite omdöme, snälla nån.

Sa han att vi lever i en demokrati? Åhå, han menar att vi ska rösta på nån

annan nästa val om tre år.

NEJ, säger Reinfeldt, jag menar för fan att demokrati pågår här och nu och

varje dag och det är ni som styr, också.

När du köper en vara, så röstar du för den. Det är också demokrati.

Röstar du för barnarbete, miljöförstöring, långa transporter, gift på

plantagerna, ja, då är det upp till dig. TA DITT JÄVLA ANSVAR.

Nu vet jag inte om Reinfeldt skulle uttrycka sig så, antagligen inte för han

är politiker, och politiker liksom lärare tror att riksdagshuset, respketive skolan, är hela verkligheten.

Men det pågår saker utanför. Ser du inte dig själv? Ser du inte hur du står

där och blundar för alternativen?

Allt är så besvärligt och då är det lättare att skylla på någon annan.

Rikta sin frustration och vanmakt ditåt.

Ibland är det andras fel, men långt ifrån alltid och det vet du för människan

är ett djur med samvete och känsla för rätt och fel.

Under hela vår mänskliga tid har vi inte lyckats utrota känslan för rätt och

fel, trots duktiga försök.

Är det någon idé att kämpa?

Jorden kanske går under ändå och då är allt jobb i onödan.

Se det såhär:

Om du står inför domedagen och vet med dig att du inte gjorde ett skit för

att förhindra dess ankomst, då kommer du ångra det. Att du inte gjorde

allt som stod i din makt för att rädda världen och ditt eget skinn.

Om du istället vaknar upp i en värld som har börjat om, som har funnit ett

nytt sätt att existera utan att gå under, då kommer du för alltid att få leva

med vetskapen att du var en av dem som satt dig ner som en trotsig unge

och vägrade hjälpa till att städa upp. Barn kommer fråga dig om du var en

av dem som kämpade, och du kommer svara Nej, jag var en av dem som

bara brydde mig om min egen komfort.

Övertygad?

Om inte så kan jag bara säga, Okej, men ha en bra dag!

Det lärde jag mig på en utbildning en gång, att alltid behålla humöret och

lågan. Sent skall syndaren vakna, som Gud sa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...