Mår osedvanligt bra. Tilltro till både framtiden och mig själv, det är helt otroligt. Hade väl aldrig trott att jag skulle kunna uppbåda något slags tillförsikt för en framtid i denna värld. Men ikväll.

Läser om Ecce Homo-utställningen i en bok jag hittade idag. Elisabeth Ohlson Wallin, och jag var tio år när utställningen orsakade kaos. Läser om hur hon är rädd att ses som skränig och gapig, oy that's me, jag känner igen det. Världens fegaste kan man vara, fast det är inte så farligt om man inte är den enda. Jag måste spegla mig i andra. Det är hysteriskt livsnödvändigt och jättemånga gånger fanns det ingenting att spegla sig i. Det är därför, förstår ni. Då blir det tomt och i tomrummen växer demonerna.

Idag har jag ätit kokos från en riktig nöt som vi knäckte. Rätt onödigt, jag blev torr i munnen och verktygen slitna. Är det en nöt eller frukt förresten? Man får ju ta och bestämma sig här i världen!

Nu ska jag läsa mer. Hej.