Veckorna går så snabbt och mitt pluggande går så långsamt. Jag tänker att jag får inte hoppa av nu, det vore så synd och så losigt. Och jag får inte misslyckas och bli IG:ad för då bidrar jag till att högskolan får mindre pengar och kanske inte kan bedriva psykologikurser i fortsättningen.

Det är bara att hålla tummarna för att jag klarar mig precis över vattenytan trots att jag får dyslexi av den där jävla boken på engelska och inte hittar svaren någon annastans heller. Måste lyssna bättre på föreläsningarna! De senaste gångerna har jag haft sömnpulver i huvudet, det får vara slut med det nu om jag ska begripa något av instuderingsfrågorna efter föreläsningen.

Kanske springa och handla en påse valnötter inför plugget och lita till placebon. Jag har läst att valnötter är bra för hjärna och koncentration. Och en flaska vatten.

Om jag inte är en pluggmänniska måste jag vara en arbetsmänniska. Jag är inte en politik-människa, det vet jag av erfarenhet. Gode Gud, gör så att jag är en arbetsmänniska. Annars finns det ingenting kvar att vara.

I lördags var det Buy Nothing Day. ABF hade pyssel och Reko stod bokbord där, dvs jag.

Jag vill visa upp vad jag pysslade.

När alla försvann in i smyckespysselrummet gick jag också dit, alternatviet var att sitta ensam kvar där ute och glo och det kändes dumt. Men jag var inte så in the mood för smycken, jag pärlade och hällde tillbaks och pärlade och ångrade mig och hällde tillbaks. Till slut lyckades jag till min stora förvåning skapa ett armband, som ni kan se på bilden ovan. Och jag har så många armband, men ändå fattade jag tycke för just det här egengjorda armbandet. Det är sådär slarvigt och småkitchigt som är typiskt för mig.

Sen hade vi en knappmaskin också, som jag nästan lyckades få ihop, men inte att fungera (den var i bygg-den-själv-format när vi fick den men bruksanvisningen var dålig), Elena lyckades inte heller och efter långt och länge lyckades Björn. Så då gjorde vi knappar.

Patrik kom coh kikade in och vi hjälptes åt att göra våra knappar. Två med Di Leva till Patt och en med James Dean till mig. Som synes.

Det var allt.

Nu orkar jag inte skriva mer.

Jag ska luncha och plnaera och kanske gå och handla om jag kan planera ut om jag hinner det.

Ibland ser man nån tant som har färgat håret i en fullständigt unbelievable färg typ morotsorange, knallblå eller glänsande lila.

Då ställer man sig frågan: var det meningen? Ja, man undrar ju om damen var ute efter precis den här sprakande nyansen för att väcka lite uppmärksamhet, eller om hon missat att läsa det finstilta (resultatet kan bli annorlunda än på paketets omslag om du har grått hår) och sedan tänkt "Nåväl, det är en världslig sak", eller om hon kanske blivit färgblind på äldre dar och tror att blått är sammetsblont och lila är kastanjebrunt.

Visst är det spännande! Ingen vet. Jag hoppas förstås på min förstnämnda gissning. Det vore det roligaste. Det coolaste.

Min psykolog har ringt och ändrat tid två gånger, sen den gången jag försov mig till vår date. Om allt går som det ska och inga fler sjuka barn eller ouppväckbara döingar kommer i vägen ska vi ses imorgon eftermiddag.

Jag har varit ineffektiv idag igen, men klockan är bara knappt tolv än, lyckligtvis.

Satte stora vita bönor på kokning efter frukost. Självklart glömde jag bort dem. Efter en dryg timme kände jag doften av bönor fylla lägenheten, men som av ett under mådde de helt okej i grytan och hade inte bränt fast någonstans. 

Idag är dagen då jag ska in till stan. Jag ska hålla ögonen öppna efter diverse hygienprodukter, fylla på teförrådet, kanske ta en fika, och kolla efter kläder. Det är främst till Bob jag ska kolla kläder eftersom han är i skriande behov av det, och har bett mig eftersom jag har ett humm om vad han föredrar och han själv aldrig har tid eller ork att gå på stan.

Det ser ut som skit här hemma, som jag brukar säga. Snart får jag nog gå på nödslakt, så misskötsam är jag. Tur att jag ska ut idag, jag känner att mitt leverne just nu befinnner sig långt under minimum. Jag vill kräkas. Extra tur med psykologen imorgon, jag måste bara repa igenom allt jag har skrivit i svarta boken och kläcka ur mig det nån gång. Han tjatar fortfarande om negativa tankegångar, som om det vore mitt största problem.

Idag har jag på mig ett vitt linne med en mörkgrön - fan vad heter det? väst? tröja utan ärmar? - över. Och densvartfläckiga gula tunna sjalen, samtsvarta manchesterbyxor med en massa broderier och påklistrat mojs som jag gjort nån gång i min ungdom.

Hade gärna lagt ut en bild på det här men jag är så kss på att fota, och att då försöka fota mig själv är  verkligen överkurs.

Överklass höll jag på att säga. Förlåt, skriva. 

Nu orkar jag inte mer, nu går jag innan det börjar regna igen.

Det är ett plommon. Som jag har i munnen alltså.

Jag tänkte bara visa upp min dagens klädsel.  Det var så länge sen jag använde min käcka mode-kategori. För att itne tala om hur länge sen jag använde miljö-kategorin.

Är det förresten någon som lägger märke till vilken kategori jag har lagt mina inlägg i? De flesta ligger i Allmänt. 

Jag har iallafall inte fattat hur man serkategorin. Och om det inte syns är det ju ingen vits.

Dagens klädsel alltså.

Jag ska ju jobba på miljömässan idag igen, inte så länge dock, råkade sova lite längre än jag tänkt. Jag kommer vara där elva om jag inte klantar mig och missar bussen igen, men det gör jag INTE.

Iallafall.

Tröjan fick jag när jag fyllde tjugo (vilken tröstpresent, att få en barnslig t-shirt när man fyller vuxen. Det känns skönt. T-shirt är nog det plagg jag mest förknippar med barnslighet. Bekvämt, enkelt, könslöst, ofta med roliga färger eller möster. Nåväl:), den är ekologisk, det står på den att den är organsik och nedbrytbar. Vissa nyfikna tyckte att jag skulle lägga den ute i skogen och se om den kunde förmultna, men jag nöjde mig med att lita på vad som stod.

Fleecejackan är köpt på barnavdelningen i sportaffären inför Kebnekaise-resan, mycket fin, mycket bra köp.

Det här är en absolut favoritkombination på kläder. Rolig t-shirt med snygg matchande jacka ovanpå, eller enfärgad t-shirt och mönstrad jacka. Och antingen byxa eller kjol till det. Oftast byxa.

Idag; svarta jeans som jag hittat på Myrorna, med en skitskum söm nere vid fötterna. Men bryr jag mig? Nej.

Jag har visserligen en mode-kategori i min blogg, och tycker det är kul med roliga kläder. Men det betyder inte att jag någonsin brytt mig om att vara snygg. Mer än i håret. 

Det är en otroligt lång väg kvar för mig att gå för att bli "vuxen". Jag hoppas att jag inte kommer dit, och att det går att leva ändå.

Min terapeut bad mig tänka lite tills vi ses, på varför jag känner som jag känner. Jag tänker ju inte på annat. Det upptar mina tankar allt som oftast, varförvarförvarförvarför är jag jag?

Hoppas jag inte får tunghäfta när jag väl sitter där.

Jag brukar vara rätt kass på att förklara hur jag känner. 

Jag avslutar med att lovprisa mina strumpor.

De är gjorda i nåt slags blandmaterial, det är alltså inte yllesockor, men de har en värmande effekt och är tjockare än vanliga strumps.

Den här gången är de vita, jag har ett par rosa också, och alla två paren har jag fått av min far i julklapp.

Skitbra är dom. Precis lagom varma, inte stickiga, man behöver inte ha något under. Fungerar lika bra i skorna, som på det kalla golvet, som i en otillräckligt fodrad sovsäck i tältet.

Jag har förresten ett nygjort armband också, av gem, som jag gjorde igår när jag hade tråkigt.

Nu ska jag gå, för jag vill inte missa bussen.

Adios amigos. 

Igår gjorde jag förresten drömgrytan. Alltså, tomatgrytan med vita bönor och aubergine som uppenbarade sig för mig i en dröm.

Den blev god.

Jag fortsätter med samma ingredienser idag (det blev ju lite över), steker upp lite aubergine och bönor och blandar med soja, det blir gott. Kanske couscous till.

En annan sak; jag har drabbats av nån slags olust gällande kläder. Finns inget jag vill ha på mig. Jag känner ingen stark önskan att jämt gå naken, men ingenting som ligger eller hänger i garderoben känns kul att ta på sig. Idag har jag kattjeansen och den lilagul-randiga t-shirten som jag hade på Bobbans och min första dejt. Precis samma klädsel alltså.
Minns dock inte vilka skor jag hade, Patrik kanske minns. Jag minns iallafall hans skor.

Idag händer det. Nog.

Jag har en ledig fredag och jag har bestämt mig för att nu jävlar måste jag uppsöka en frisör. Helst en billig typ. Jag begriper inte att man ska behöva slösa dryga trehundra på sitt jävla hår. Men jag börjar bli beredd att lägga högre summor än hundrafemtio för att förskonas från denna anskrämliga bajsfrilla. Jag har inte känt mig snygg på veckor, har ingen lust att klä på mig för jag är ful i allt för jag är ful i håret.

För det mesta brukar jag ha ett hum om hur jag vill ändra frissan när det beger sig. Men nu har jag inte en blek aning, jag vet bara att detta måste bort snarast, innan jag slår sönder en spegel.

Det känns så ytligt att blogga om sånt här. Gah, mitt hår och mina kläder. Som om allt vore yta i den här världen, och det är det ju inte *IRONI*.

Om jag flyttade ut i skogen med någon fantastisk själsfrände, coh bodde där ute i vildmarken, då skulle allt detta vara så fjärran och betydelselöst. Då kunde håret få växa bäst det ville, alla deodoranter och flashiga kläder kunde flyga och fara, de skulle snart falla i glömska. Det som var viktigt skulle istället vara allt som är äkta, att klappa på en mossig sten, att vila i gräset en solig stund, att söka skydd för regnet i vår egenhändigt byggda koja, att söka efter mat och göra upp en eld...

Jag skulle som mest se min spegelbild någon gång då jag tvättade mig i något vattendrag, och då skulle jag inte se en ful eller snygg person, inte en cool eller töntig, rolig eller tråkig person, utan en varelse med ett hjärta och en själ.  Fri från allt ytligt och meningslöst, en människa i jakt på ett mera levande liv.

Men nu lever jag inte som en fri och vild varelse, utan en civiliserad själ i ett vittrande samhälle. Ett samhälle där det du visar upp för andra betyder allt. Vart du än går kommer människor att se och bedöma, anta och gissa.

En värld där detaljerna i din "personliga stil" skall säga så mycket mer än någonsin ett svar på frågan "hur mår du?"

Och därför är jag också ytlig. Hyser full respekt för andras tankar och åsikter om det visuella. 

Och därför vill jag gå och klippa mig idag. För att jag känner mig ful. För att fulheten lätt kan åtgärdas med alla våra tusentals hjälpmedel mot denna fruktade farsot. En påhittad sjukdom som alltid kan botas, om inte med det ena så med det andra, in i evigheten amen.

Jag tänker inte nämna alla andra problem som vi står svarslösa inför; som övermänniskor på ett specifikt område, och oförstående apstadievarelser på alla andra.

Whatevvva. När jag har kletat in mina tänder med ett laboratorieframtaget geleaktigt medel med onaturligt stark smak och doft med hjälp av en ståförsedd plastpinne, så tänker jag bege mig in till stan och uppsöka någon som tar emot små sifferförsedda tyglappar för att forma till mitt huvudhår och sedan smeta in även detta med halvt giftiga medel så att jag kan å ut och visa upp en snygg fasad inför alla ointresserade civiliserade rakade apor på stan.

Jag lyssnar på detta idag: http://www.youtube.com/watch?v=3ifG_zQ1SqE

Från det ena till det andra.

Jag börjar tvivla på att det blir någon klippning av. Hårklippning alltså.

Att gå till en frisör är ständigt samma gissel.

För det första vet jag aldrig vad jag vill ha, för det andra blir det aldrig speciellt bra, för det tredje (och det största argumentet!) kostar det skjortan.
Trehundra spänn för att få bort lite överflödigt hår från huvudet, nein danke.

Jag fixar det hellre själv, och blir lite ful och originell på köpet.

Hur som helst, om jag nu inte ska klippa mig får jag ju helt enkelt finna mig tillrätta med detta långa lufs, på ett eller annat sätt.  Jag tycker nog att det ser ut som skit nu, men när jag ändå håller på kan jag ju likagärna låta det bli långt och se vad den långhåriga världen har att erbjuda.

Förvisso är jag fortfarande förälskad i allt vad kort hår heter (inte snagg dock), men nu när jag är på väg att bli vuxen och tråkig är ju långhåret värt ett försök.

Försöker leta runt på google efter inspiration. Det är inte helt lätt. 

De flesta långa hår är dessutom mycket längre än mitt hunnit bli än. Och jag vill ju helst ha något för att göra hårtillvaron dräglig just nu.

Fast egentligen... Egentligen vill jag nju inte ha långt hår. Fortfarande. Trots allt. Trots att det är bökigt och svårt och kostar massa pengar och så vidare så vill jag helst av allt bara vara snygg. Och korthårig. Även om det inte är den frisyr som passar mig bäst. I mitt huvud blir jag snygg i kort hår iallafall.

Men nu är det ju långt, och tänker jag inte låta en piffig frisör eller en slarvig kompis göra en ur askan i elden-frisyr åt mig så får jag leva med detta och vara nöjd och glad.

Fortsätter söka inspiration...