Jag städar. Det är mycket att städa. Alla högar med tidningar och skattepapper och urklipp och vykort etc. De är värst. Allt annat fixar jag enkelt. Fast jag har surnat lite på att dammsuga då det aldrig ger önskat resultat. Tio minuter efter en rejäl dammsugning i vardagsrummet hittar man plötsligt fem liter grus och damm som lyckats undkomma sitt öde på något mystiskt sätt.

Det är våldsamt varmt. Jag känner mig slö och orolig och lite tjock i halsen. Michelle ringde igår och ville ha med mig att bada. Idag svarade jag ja men jag har fortfarande inga badkläder för dem glömde jag hos farmor på midsommar.

Patrik har bränt sig som vanligt. Huden är känslig. Min hud är motståndskraftig, den omvandlas långsamt, långsamt till ljusbun. Men lite röd i nacken med vita streck efter linnet. Jag har lånat en tröja av Patrik. Jag har köpt ett par skor som jag funderade på att lämna tillbaka eftersom jag trodde att de inte passade till någonting, men då det visade sig att de passade till allt började jag nästan fundera på att göra mig av med alla mina andra skor. Men nej.

Skorna är grå och rosa och så där lite hiphopstora. Med så flaschiga skor måste man ju vara snygg och fräsch i övrigt också tänkte jag och kände paniken över att jag borde bvyta ut hela min garderbo och börja se ut som folk. Huva. Jag hatar byxor. Alla byxor jag har är fula, på olika sätt. Till och med de flaschiga som jag ärvt som jag aldrig skulle ha köpt själv är fula. Jag kallar dem impotensbyxorna för de sitter så tajt. Är det inte det ena så är det det andra.

Jag minns en diskussion med Saga om att vi båda börjat gå igenom något slags förvandling; från pösiga utsvängda byxor till tajta, vi trodde att det var ett tecken på gryende vuxendom. Vuxna människor bär inte pös.

Fuck vuxna. Jag kan inte ha tajt, jag gillar inte tajt, jag gillar bara pös, och då får jeansrumpan hänga och jag får se kortväxt ut, det rör mig inte. Skit i det ni. Skit i det ni säger jag.

Klockan 1340 skall jag möta Michelle och gå till stranden. Jag måste ringa farmor och röja åtminstone sovrummet klart också och äta lunch. Dammsuga kan jag göra ikväll.

Nu är det klart slut ifrån mig. Kasta loss. Adjö adjö.

Idrotter/aktiviteter jag suktat efter i mitt liv:

* Innebandy

* Amatörfotboll

* Dans, balett eller stepp kanske.

* Brottning

* Klättring

* Boxning

* Badminton

Idrotter/aktiviteter jag faktiskt utövat:

* Gå på gym (med pappa)

* Spela lite badminton (med pappa)

* Jogga (med pappa alt. Patrik)

Det låter märkligt och kanske ytligt, men det brukar ofta hjälpa mig på bättre humör om jag byter kläder. Kankse är det inte så konstigt då mina plågor ofta består i någon form av identitetskrisande och självförakt. Man kan bygga sin styrka i kläderna. Det gäller att inkludera det fysiska i sin världsbild; man kommer inte ifrån det, man kan rentav göra något bra av det om man ger det en chans. Inte vara rädd för att bli kallad ytlig. Puh, det är svårt! Jag går emot mina egna tankar.

Nu ska jag rota i min garderob. Jag ska bygga ihop mig själv för denna dag och se vem jag blir.

Den dåliga grejen med att få pengar på kontot är att jag genast tror att jag är miljonär, och på väg genom stan tittar in i diverse butiker med förevändningen att det kostar ju inget att titta, varpå jag hittar böcker, skivor, filmer, kläder och diverse andra prylar som fram tills nu saknats i min samling.

Men jag håller i mig, faktiskt. Unnade mig en skiva "när jag ändå håller på", men i bokhandeln fanns det så mycket jag ville ha att det inte blev någe alls. Dessutom hade de inga anatomiböcker, och då dessa ligger högst på listan fick det vara så länge. Sen gjorde jag misstaget att svänga in på Myrorna. Och nu när det är sommar och allt... så behöver jag en ny skjorta. Eller två. Och second hand är ju alltid billigt. Och roligt. Och miljövänligt.

Jag drar mig till minnes att jag igår ansåg att mitt behov av en väska i manchester och fejkskinn var såpass stort att jag offrade 262.50 för att stilla det.

Med andra ord har jag väl kastat bort en dryg femhundring de senaste dagarna bara. Och en ynklig födelsedagspresent till Patrik kan inte ursäkta mitt beteende.

Å andra sidan fick jag pengar när jag fyllde år som är till för att slösas bort. Å tredje sidan har jag diverse kostsamma investeringar på listan men å fjärde sidan är jag inte pank än och fler löner är på väg.

Jag ångrar ingenting. Inte jättemycket iallafall.

Uh, vilket blogginlägg. Nästan så jag skäms lite.

Patrik sa nåt konstigt imorse innan han gick till jobbet. Eller har jag drömt det?

Jag vill minnas att han sa nåt om att jag inte skulle börja banta. Typ med allvarligt tonfall. Ungefär som att jag brukar springa runt och klaga på min (icke-existerande) bullmage och äta sallad med förevändningen att det är sunt och smalt. 

Så är det INTE, vill jag klargöra. Jag är spinkig som en fjällbjörk och van att folk oroar sig med huvudet på sned. Så har det alltid varit. Jag skyller på en grym ämnesomsättning och att jag äter lite för veganskt för att kunna få i mig några betydande mängder fett. Jag har ALDRIG haft för avsikt att bli smal och snygg, det råkar bara vara så att min kropp är som den är. Hur man ser ut har inte alltid direkt att göra med hur man vill eller försöker se ut.

Och nej, jag tänker förstås inte börja banta. Sällan och aldrig. Däremot klämde jag tre hemgjorda chokladskorpor (gjorda efter ett recept där de kallades "brownies") igår och tre idag. Har jag tur kanska jag kan kamma hem ett kilo på vågen så småning om.

Nåväl.

Man är väl inte så jävla märkvärdig alltid. Nu tänker jag blogga fashion. Här är min morgonrock och jag. Fatta morgonrocken alltså, jag önskar jag kunde bifoga en flik av den så att alla fick känna hur mjuk den är.

(Missa för all del inte finnen på min överläpp, den är tyvärr nästan borta nu.)

Jag börjar fundera på att göra verklighet av det Kajsa och jag skojade om för ett tag sen:

Antibantarbloggen. Det vill säga en blogg som handlar om mig och mina försök att gå upp i vikt. Jag är nämligen nästintill underviktig. På sistone har jag dessutom gått ner (!) i vikt (tror jag), vilket är smått oroväckande. Man behöver ju inte se ut som en vandrande pinne bara för att man är vegan. 

Från och med nu ska jag försöka gå upp i vikt. På något sätt. 

Igår var jag på stan och inhandlade dessa superfina snapreflexer; ett måste så här i vintermörkret!

Vad kan vara mer rätt än att lysa upp natten med dessa lätthanterliga och oumbärliga reflexer?

Finns i flera färger - jag köpte mina på apoteket - två för dryga sextiolappen. En för varje ben, eller arm om man så vill. Det är prisvärt!

Sen kan man förstås köra budgetvarianten och leta på andra ställen, men då får man ju också vara beredd på att det står ICA MAXI eller något annat smaklöst på dem och då försvinner ju lite av poängen (big no no). Jag själv föredrar märkesreflexer, det är bättre kvalitet och snyggare helt enkelt!

Köp dem du också, om du vill vara den självklara mittpunkten och ha en alldeles unik look i vinter!