Jag tycker att jag är tillbaka till att vara mig själv igen. 

Förvirrad och desperat ibland. Lycklig och nöjd ibland. Långsam och tankfull ibland. Orolig och kreativ ibland. 

Ingen jävla muntergök. Ingen jävla hurtbulle heller. Inte som dom försöker få mig till att vara.

Neuropsykologen säger att jag kanske behöver tillåta mig att vila ibland, att slippa ifrån mitt tänkande. Nej, så sa hon inte alls men alla ord bara försvinner som hon säger, det är bara min tolkade innebörd som stannar kvar i tankarna. Nåväl. Hon kan väl ha rätt. Jag funderar på vad jag skall använda för vapen mot mina tankar när jag faktiskt vill stoppa dem. För om de faktiskt inte leder någonstans så är de väl inte omistbara. 

Men vad ska jag ägna mig åt för att få bort dem? Träffa människor? Tröstäta? Arbeta? Jag får prova mig fram tror jag. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...